Brustna Omfamningar

Pedro Almodovar är en de få framgångsrika europeiska regissörer som inte har låtit sig lockats över Atlanten med dollartecken i ögonen. Kanske är hans högst personliga stil för speciell för Hollywood eller att han vägrar kompromissa sin artistiska integritet, hur det än ligger till måste man respektera honom. Hans signum har alltid varit komplexa historier, ofta med en kvinna i centrum, filmade i sprakande varma färger. Brustna Omfamningar viker inte på den trenden men lägger till en tydlig inspiration från 40- och 50-talets Noir-filmer. Alltid hårdkokt svart-vita thrillers med en privatdetektiv som inte kan lita på någon, och referenserna till dessa filmer finns överallt i Almodovars senaste.

Den blinde författaren Harry Caine (Lluis Homar) hette tidigare Matteo Blanco och var då filmregissör. Han blir kontaktad av dokumentärfilmaren Ray X som vill samarbeta med honom, han inser dock vem han är och historien hoppar tillbaka till en filminspelning på 90-talet. Matteo Blanco, som nu kan se, ger den rike finansiärens Ernesto Martels älskarinna Magdalena Rivas (Penelope Cruz) chansen att spela huvudrollen. Matteo och Magdalena blir dock förälskade och en historia av avundsjuka, besatthet och hämnd tar vid. Detta låter komplicerat men är inte svårt att följa när man väl sitter där. Filmen domineras av Cruz som fortsätter att visa att hon är en av sin generations allra främsta skådespelerskor. Det är dock inte Almodovars bästa film och ibland känner man att utseende och stilkänsla har varit viktigare än att själva historien är hundraprocentig. Men trots detta är Almodovars sjuttonde film är en tight, spännande och konstigt nog färgrann thriller som väl framförallt kommer uppskattas av filmnördar, som kan hitta alla referenser och pikar till gamla klassiker där Almodovar har hittat sin inspiration.