Tema: Remixat

Untz untz!! Say no more..

Veckans playlist
1. Electric Feel (Justice Remix) – MGMT
2. Happy Up Here (Datasette Remix) - Röyksopp
3. Wildcat (E*vax Remix) – Ratatat
4. Sealion (Chromeo Remix) – Feist
5. Humanitarianism (The Twelves Remix) - Zeigeist
6. Töntarna (Punks Jump Up) – Kent
7. Crimewave (Keith Remix) - Crystal Castles
8. I Can Talk (Moulinex Remix) - Two Door Cinema Club
9. Hey You (PPRR Dance Remix) – Pony Pony Run Run
10. New Moon Rising (YACHT Remix) - Wolfmother
11. Computer Camp Love (Devo Mutato Full Mix) – Datarock
12. Ultraviolence (Streetlife DJS Remix) – Heartsrevolution
13. The Girl And The Robot (Spencer & Hill Radio Edit) - Röyksopp
14. We Are The People (Shazam Remix) - Empire Of The Sun
15. Animal (Punks Jump Up Remix) - Miike Snow
16. Into The Galaxy (Chateau Marmont Remix) – Midnight Juggernauts
17. Invaders Must Die (Yuksek Remix) - Prodigy

Roland Emmerich är den regissör som misshandlat jorden allra mest, från genombrottet Independence Day via Godzilla och Day After Tomorrow så har han nu bestämt sig för att fullständigt rasera allt. Förklaringen är den föga övertygande teorin att solstormar skulle påverka jordens innandöme så pass mycket att det skulle resultera i jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamis. Kapabla skådespelare som John Cusack och Amanda Peet får kämpa mot ett idiotiskt manus och specialeffekter som hotar med att ta över filmen. Filmen är i grunden usel men de fantastiska effekterna, som dock snart blir tröttsamma, är så välgjorda att de faktiskt nästan gör filmens första hälft sevärd.

 Jag är den sista som skulle försvara Stephen King som författare men när han här anklagade Stanley Kubrick för att ha förstört hans berättelse är han rätt ute. Rent tekniskt är filmen fantastisk men själva historien är riktig soppa. Jack Nicholson spelar över å det grövsta och han har till och med egna catch phrases. Den här skräckklassikerns största problem är dock att den inte är läskig.

3 – Spiderman 2 

Den andra filmen om Spindelmannen brukar oftast ses som den perfekta serietidningsfilmen. Det är inget fel på actionscenerna men själva handlingen är banal och klichéartad. Filmen får dock ännu större problem när den ska arbeta in en romans och mänskligt drama. När filmen försöker verka djup och mångfacetterad visar den bara än mer tydligt vilken lättviktig film den egentligen är.

Det verkar som att de flesta som gillar den här filmen bara minns de första 20 minuterna. Öppningsscenerna med landstigningen av Normandie är verkligen explosivt bra men efter det blir det en långsam, tråkig och meningslös resa. Handling är intetsägande, tempot i snigelfart och tonen är sliskigt patriotisk.

5 - Braveheart

Det är många som tycker detta är den bästa filmen de någonsin sett. Jag tänker inte argumentera mot att det är en stark och medryckande film. Det som går mig på nerverna är det eviga tjatet om frihet, jag kan tänka mig att mat på bordet var viktigare för skotska bönder under medeltiden. Speciellt när det bara är inspirerat av huvudkaraktärens hämndbegär. Historienörden i mig är också besviken men det är inget undantag i filmvärlden.

During an interview I was asked what photographers have inspired me. At once one photographer came directly to mind. At a young age before I even picked up a camera I came across some images at a gallery that were so strong and said so much I will always have them with me. The photographer was Dorothea Lange. Her photos taken during the great depression in the U.S. had so much felling I fell in love not only with her work but the concept of photography in whole. I quickly realized It was not just her subjects that made her photos interesting but also the way she captured them. Everything from the composition to the information in her gray tones to the angels she shoot at. After that experience my eyes opened to so many other photographers and styles. While speaking to a group of photographers I said we all have these experiences with photos that have just jumped out and spoken to us. And most likely this is the reason we picked up a camera in the first place. So my challenge to them and to all  is that we  try to come to this level that our photos speak their own language and become more then a photo but a source of inspiration. Would be cool to hear some of the photographers who have inspired you. Please share.

Ryan/ http://ryangarrison.com

Photos by Dorothea Lang

The Green Zone

Det är svårt att inte bli lite exalterad över att få se regissören Paul Greengrass och stjärnan Matt Damon i ännu ett samarbete efter succén de hade med Bournefilmerna. Nu är det en thriller som utspelar sig i början av Irakkriget när lögnerna om massförstörelsevapen börjar bubbla upp till ytan.

Remember Me

Ett romantiskt drama som verkar vare en ursäkt för att få Robert Pattison att se cool och snygg ut. Inte för att alla fans av honom och Twilight redan tycker att han redan är båda delarna. Skådespelartalanger som Chris Cooper kommer inte stoppa den här filmen från att koncentrera sig på scener där R-Pattz sorgset tittar ut genom fönster.

Sebbe

Filmen verkar vara inspirerad av skolskjutningar som de senaste åren hänt i Finland och USA men istället placerar händelserna i Sverige. Sebastian har problem med mobbare i skolan och en trasslig relation med sin mamma. Det är svårt att veta om filmen är en exploaterande thriller eller ett hjärtslitande drama men den verkar i alla fall intressant, vilket inte är så vanligt inom svensk film.

Soraya M är en film som kommer i närheten av The Passion of the Christ i sin skildring av mänskligt lidande, detta händer när huvudkaraktären Soraya i 20 minuter blir stenad till döds. Jag kan inte se detta som en spoiler eftersom originaltiteln The Stoning of Soraya M ger bort den twisten. Filmen är gjord av den amerikanske regissören Cyrus Nowrasteh men alla i filmen, som utspelar sig på den iranska landsbygden, talar arabiska. När den franske journalisten Freidounes (Jim Caviezel) bil får ett motorstopp utanför en liten by får han höra en hemsk historia. Historien berättas av Zahra (Shohreh Aghdashloo) och handlar om hur Soraya (Mozhan Marno) blir utsatt för en komplott av sin man. Han anklagar henne för otrohet med avsikten att bli av med henne och gifta om sig med en ung flicka. Problemet är att straffet för otrohet är döden och byn ställs inför ett problem.

Soraya M är en kraftfull film men den lämnar en fadd eftersmak, regissören Nowrasteh är av iransk härkomst och har troligtvis något otalt med den sittande regimen. Han är tidigare mest känd för tv-filmen The Path to 9/11 där han i stort sett anklagar Bill Clinton för att inte ha försökt stoppa det attentatet. Det blir lite väl uppenbart att det finns en agenda när alla manliga karaktärer är ondskefulla stereotyper och det blir lite väl många kommentarer om vilken förfärlig religion islam är.

Betyg: 3 av 5

- Jösses!! Nu blir det till att vattenkamma sig i sommar när Jay-Z kommer. Det här är ungefär som att Elvis skulle komma till Borlänge, säger presschef Ronny Mattsson.

Alla artister i detta släpp:
Jay-Z (US) Sverigeexklusivt
Patti Smith (US) Sverigeexklusivt
The Kooks (UK) Sverigeexklusivt
Danko Jones (CA)
Ane Brun (NO) Exklusivt
Michael Monroe (FI)
Mikael Wiehe
Sonata Arctica (FI) Sverigeexklusivt
Katatonia
Nikola Sarcevic
Lasse Lindh Exklusivt
Little Dragon
Stiko Per Larsson
Basutbudet
Edith Backlund

Jay-Z (a.k.a. Shawn Corey Carter) är en av nutidens mest framgångsrika artister och absoluta superstjärnor. Han är en av hiphopens största legender och kommer troligtvis att bli ihågkommen i flera generationer framåt. Han föddes i Brooklyn, New York, och hade en hård och fattig uppväxt i området Marcy Projects. Under 80-talet startade musikkarriären och det första albumet Reasonable Doubt kom 1996. Han blev alltmer ett namn och samarbetade bland annat med ikonen Christopher ”The Notorious B.I.G.” Wallace och Sean ”Puff Daddy” Combs. 1997 fick han ett distributionsavtal med det mytomspunna skivbolaget Def Jam och 1998 rönte han enorm uppmärksamhet även utanför USA genom låten ”Hard Knock Life (Ghetto Anthem)”. Låten blev den vitamininjektion som hela hiphop-scenen, enligt många, var i behov av och Jay-Z blev en världsangelägenhet även för den icke-traditionella hiphop-publiken, samtidigt som han lyckades behålla sin gatukredd. Det riktigt stora internationella genombrottet kom 2001 med albumet The Blueprint, vilket anses som en modern klassiker. Det lyckades bland annat ta sig upp på förstaplatsen på Billboard-listan och även högt upp på listor över hela världen. Han har mottagit massor av Grammy Awards och otaliga andra stora utmärkelser under karriären och fick nyligen även en Brit Award som ”Bästa Manliga Internationella Soloartist”. Med det senaste albumet Blueprint 3, utgivet i höstas, slog han självaste Elvis gamla rekord på den amerikanska Billboard-listan och har erhållit tre Grammys för den. Singlarna ”Empire State of Mind” och ”Run This Town” har certifierats platina i USA och redan sålt i över en miljon exemplar vardera. Låtarna gästas av bland annat Alicia Keys, Rihanna och Kanye West. Jay-Z var den som upptäckte Rihanna och knöt henne till Def Jam, där han under en tid var CEO. Jay-Z har besökt Sverige två gånger tidigare. 1997 för en mindre klubbspelning och Globen 2008. I sommar gör han den historiska debuten på en festival i vårt land. 2008 var han toppnamnet bland annat på den brittiska Glastonbury-festivalen. Under 2010 är han toppnamn på flera av de största i Europa.

Den amerikanska rockpoeten Patti Smith är en av de största kvinnliga ikonerna inom musiken och hade stor betydelse bland annat för den tidiga punken. Det är inte utan anledning hon kallas ”The Godmother of Punk”. Debutalbumet Horses från 1975 producerades av Velvet Undergrounds John Cale och räknas som en av de riktigt stora klassikerna. 2007 valdes hon in i ”Rock and Roll Hall of Fame” för sina gärningar och släppte samma år sitt senaste album Twelve. Listan på band och artister som influerats av Patti är lång. Hon gästade Peace & Love 2006 och gör nu en efterlängtad comeback.

2009 ställde brittiska The Kooks tyvärr in i ett sent skede men nu har Peace & Love bokat dem igen! Bandet ligger mycket högt på listan när publiken själva har röstat via festivalens hemsida. Debutalbumet från 2006 Inside In/Inside Out uppnådde trippel Platina i England och tog sig upp på plats 2 på bland annat UK Albums Chart. Uppföljaren Konk, släppt 2008, gick genast upp på förstaplatsen. Bandet arbetar sedan förra året på det tredje studioalbumet.

Det kanadensiska rockbandet Danko Jones bildades 1996 och är en mycket omtyckt och rutinerad rockakt. De har varit förband till Sepultura, Guns n´ Roses och The Rolling Stones. Under våren släpps det sjunde albumet Below the Belt. Danko Jones gästar Peace & Love för första gången.

Sedan några år tillbaka har Ane Brun bevisat att Norge också kan producera riktigt grym popmusik. I höstas släpptes live CD:n/DVD:n Live At Stockholm Concert Hall innehållandes en fantastisk spelning på just Stockholms konserthus året före. Just nu är hon dessutom ute och turnerar med världsstjärnan Peter Gabriel.

De som besökt Peace & Love tidigare år vet att vi har en fäbless för Hanoi Rocks och dess sidoprojekt. Förra året kastade dock bandet in handduken och Peace & Love arrangerade deras sista spelning i Sverige. En av dem som gick sin egen väg var Michael Monroe och nu är det dags för honom att visa vad han går för på Peace & Love 2010. Efter fem soloskivor och en uppsjö av olika artistsamarbeten är Michael Monroe här för att stanna och visa upp sina färdigheter i de olika instrument han hanterar.

Mikael Wiehe är proggens, vismusikens och kanske den politiska musikrörelsens största ikon. Det startade med det gamla 60-talsbandet The Mockers, och utvecklades sedan till Hoola Bandoola Band. De senaste åren har Wiehe bland annat tolkat Dylan, spelat på de flesta platserna i Sverige och framförallt fortsatt med sin politiska vismusik.

Det finska power-metalbandet Sonata Arctica bildades i Kemi 1996 under namnet Tricky Beans men dök snart upp under sitt nuvarande namn. Senaste albumet släpptes 2009 och går under namnet The Days of Grays.

Redan 1987 bildades bandet som 2010 skulle bli en av Peace & Loves grymmaste hårdrocksbokningar. Staden bandet bildades i var Stockholm (trummisen kommer dock från Falun) och namnet är Katatonia. De har genom åren släppt åtta album och turnérat världen över. Vi väntar oss en av festivalens tyngsta metalspelningar.

Den 9 juli 1974 föds en liten gosse i Örebro, några år senare ska han starta ett av Sveriges mest framgångsrika punkband och något senare även stå på egna ben vid sidan av bandet. Bandets namn är Millencolin och gossens namn är Nikola Sarcevic. Efter två soloplattor på engelska är det nu dags att utforska ny mark och den här gången är Nikola aktuell med en ny platta på svenska som släpptes i mars 2010.

I Sverige har han hörts med succélåten ”Svenska hjärtan” samt i Melodifestivalen 2008 och 2009. I Melodifestivalen gick det tyvärr ingen vidare men helt plötsligt så var Lasse Lindh en av de största artisterna i Sydkorea och Lasse flyttade faktiskt även dit ett tag. Nu kommer han tillbaka till Sverige och i sommar visar han var skåpet ska stå.

Från Göteborg kommer Sveriges nya stjärnskott inom electro-soul – Little Dragon. Med José Gonzales flickvän i bandet och med en otrolig hype i USA är de i skrivande stund är bandet ute på en omfattande USA-turné.

Stiko Per Larsson har spelat hos oss ett antal gånger tidigare och i år är inget undantag. Med sin gitarr, personlighet och ljuva stämma kommer han även i sommar att sprida glädje i Borlänge. I fjol kom hans andra platta Kap Farväl. I sommar blir det även antagligen en traditionsenlig vandringsturné, där vår hjälte ger sig ut till fots och spelar för mat och husrum.

Oblyg tekno-hiphop som skramlar och smäller på som fn, så väljer han att kalla det själv. Marcus ”Mackan” Price, eller Basutbudet som han kallas när han står på scen är ett fenomen. Basutbudet är synonymt med snabba beats, feta sub-basar, smart och catchig rap. Och allt på svenska. Mackan blev känd som en av rapparna i bandet Fattaru.

Hon har, enligt Neil Young, skrivit en av världens bästa anti-krigslåtar, gjort musik till TV-serien ”One Tree Hill” och har dessutom en roll i den stenhårda rullen Lilla Jönssonligan & Stjärnkuppen. Trots alla dessa meriter har du kanske inte hört talas om Edith Backlund? I och med senaste skivsläppet Death by Honey, producerad av självaste Pär Wiksten från Wannadies, bevisar Edith Backlund att hon verkligen är en artist att hålla koll på.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Det ni ser är lite av mina olika utstyrslar samt konserten på Berns med La Roux och ingen mindre än Elly Jacksson!(!) Och tro mig, att komma så nära en sådan inspirerande person är helt galet. Magiskt! Något jag verkligen kan rekommendera. Och som ni ser är hon lika häftig som vanligt…

Rekommenderade shoppingställen efter den här resan är….
Beyond Retro, Drottninggatan
Myrorna, Adolf Fredriks Kyrkogata
Weekday, Drottninggatan

Och skulle man bli hungrig så är Sandy’s ett helt otroligt ställe att stanna till vid för att antingen fika eller äta en god sallad. Sjukt trevlig personal dessutom! Ni hittar serveringen på Drottninggatan 73…

Regissören Armando Iannucci har aldrig gjort en långfilm förut men är en veteran inom den engelska tv-komedin. Han har varit med och skapat klassiker som The Day Today, I’m Alan Partridge och The Thick of It. In the Loop sitter ihop med den senaste av dessa och flera av skådespelarna repriserar sina roller. Filmen utspelar sig i det politiska maktspelet bakom ridåerna i upptakten till en invasion av ett namnlöst land i mellanöstern. Simon Foster (Tom Hollander) är en brittisk minister som efter några mindre genomtänkta uttalanden blir en bricka i den smutsiga kampen mellan amerikanska politiker som är både för och emot kriget.

Han får också problem med den brittiske premiärministerns ursinnige pressekreterare Malcolm Tucker (Peter Capaldi). Capaldi är filmens stora stjärna och det finns en pervers njutning av att sitta och vänta på hans nästa utbrott och de medföljande svordomarna som är så nyskapande att de är värda en egen bok. Även Hollander är utmärkt som den ambitiöse men hopplöst odugliga ministern. Tråkigare är dock att James Gandolfini är tämligen slätstruken som amerikansk general. In the Loop är fantastiskt rolig men som politisk satir är den inte så effektiv, Iannucci är mer intresserad att skämta om politiker som människor än att skämta om deras politiska idéer.

Betyg: 4 av 5