Soraya M är en film som kommer i närheten av The Passion of the Christ i sin skildring av mänskligt lidande, detta händer när huvudkaraktären Soraya i 20 minuter blir stenad till döds. Jag kan inte se detta som en spoiler eftersom originaltiteln The Stoning of Soraya M ger bort den twisten. Filmen är gjord av den amerikanske regissören Cyrus Nowrasteh men alla i filmen, som utspelar sig på den iranska landsbygden, talar arabiska. När den franske journalisten Freidounes (Jim Caviezel) bil får ett motorstopp utanför en liten by får han höra en hemsk historia. Historien berättas av Zahra (Shohreh Aghdashloo) och handlar om hur Soraya (Mozhan Marno) blir utsatt för en komplott av sin man. Han anklagar henne för otrohet med avsikten att bli av med henne och gifta om sig med en ung flicka. Problemet är att straffet för otrohet är döden och byn ställs inför ett problem. Soraya M är en kraftfull film men den lämnar en fadd eftersmak, regissören Nowrasteh är av iransk härkomst och har troligtvis något otalt med den sittande regimen. Han är tidigare mest känd för tv-filmen The Path to 9/11 där han i stort sett anklagar Bill Clinton för att inte ha försökt stoppa det attentatet. Det blir lite väl uppenbart att det finns en agenda när alla manliga karaktärer är ondskefulla stereotyper och det blir lite väl många kommentarer om vilken förfärlig religion islam är.

- Jösses!! Nu blir det till att vattenkamma sig i sommar när Jay-Z kommer. Det här är ungefär som att Elvis skulle komma till Borlänge, säger presschef Ronny Mattsson.

Alla artister i detta släpp:
Jay-Z (US) Sverigeexklusivt
Patti Smith (US) Sverigeexklusivt
The Kooks (UK) Sverigeexklusivt
Danko Jones (CA)
Ane Brun (NO) Exklusivt
Michael Monroe (FI)
Mikael Wiehe
Sonata Arctica (FI) Sverigeexklusivt
Katatonia
Nikola Sarcevic
Lasse Lindh Exklusivt
Little Dragon
Stiko Per Larsson
Basutbudet
Edith Backlund

Jay-Z (a.k.a. Shawn Corey Carter) är en av nutidens mest framgångsrika artister och absoluta superstjärnor. Han är en av hiphopens största legender och kommer troligtvis att bli ihågkommen i flera generationer framåt. Han föddes i Brooklyn, New York, och hade en hård och fattig uppväxt i området Marcy Projects. Under 80-talet startade musikkarriären och det första albumet Reasonable Doubt kom 1996. Han blev alltmer ett namn och samarbetade bland annat med ikonen Christopher ”The Notorious B.I.G.” Wallace och Sean ”Puff Daddy” Combs. 1997 fick han ett distributionsavtal med det mytomspunna skivbolaget Def Jam och 1998 rönte han enorm uppmärksamhet även utanför USA genom låten ”Hard Knock Life (Ghetto Anthem)”. Låten blev den vitamininjektion som hela hiphop-scenen, enligt många, var i behov av och Jay-Z blev en världsangelägenhet även för den icke-traditionella hiphop-publiken, samtidigt som han lyckades behålla sin gatukredd. Det riktigt stora internationella genombrottet kom 2001 med albumet The Blueprint, vilket anses som en modern klassiker. Det lyckades bland annat ta sig upp på förstaplatsen på Billboard-listan och även högt upp på listor över hela världen. Han har mottagit massor av Grammy Awards och otaliga andra stora utmärkelser under karriären och fick nyligen även en Brit Award som ”Bästa Manliga Internationella Soloartist”. Med det senaste albumet Blueprint 3, utgivet i höstas, slog han självaste Elvis gamla rekord på den amerikanska Billboard-listan och har erhållit tre Grammys för den. Singlarna ”Empire State of Mind” och ”Run This Town” har certifierats platina i USA och redan sålt i över en miljon exemplar vardera. Låtarna gästas av bland annat Alicia Keys, Rihanna och Kanye West. Jay-Z var den som upptäckte Rihanna och knöt henne till Def Jam, där han under en tid var CEO. Jay-Z har besökt Sverige två gånger tidigare. 1997 för en mindre klubbspelning och Globen 2008. I sommar gör han den historiska debuten på en festival i vårt land. 2008 var han toppnamnet bland annat på den brittiska Glastonbury-festivalen. Under 2010 är han toppnamn på flera av de största i Europa.

Den amerikanska rockpoeten Patti Smith är en av de största kvinnliga ikonerna inom musiken och hade stor betydelse bland annat för den tidiga punken. Det är inte utan anledning hon kallas ”The Godmother of Punk”. Debutalbumet Horses från 1975 producerades av Velvet Undergrounds John Cale och räknas som en av de riktigt stora klassikerna. 2007 valdes hon in i ”Rock and Roll Hall of Fame” för sina gärningar och släppte samma år sitt senaste album Twelve. Listan på band och artister som influerats av Patti är lång. Hon gästade Peace & Love 2006 och gör nu en efterlängtad comeback.

2009 ställde brittiska The Kooks tyvärr in i ett sent skede men nu har Peace & Love bokat dem igen! Bandet ligger mycket högt på listan när publiken själva har röstat via festivalens hemsida. Debutalbumet från 2006 Inside In/Inside Out uppnådde trippel Platina i England och tog sig upp på plats 2 på bland annat UK Albums Chart. Uppföljaren Konk, släppt 2008, gick genast upp på förstaplatsen. Bandet arbetar sedan förra året på det tredje studioalbumet.

Det kanadensiska rockbandet Danko Jones bildades 1996 och är en mycket omtyckt och rutinerad rockakt. De har varit förband till Sepultura, Guns n´ Roses och The Rolling Stones. Under våren släpps det sjunde albumet Below the Belt. Danko Jones gästar Peace & Love för första gången.

Sedan några år tillbaka har Ane Brun bevisat att Norge också kan producera riktigt grym popmusik. I höstas släpptes live CD:n/DVD:n Live At Stockholm Concert Hall innehållandes en fantastisk spelning på just Stockholms konserthus året före. Just nu är hon dessutom ute och turnerar med världsstjärnan Peter Gabriel.

De som besökt Peace & Love tidigare år vet att vi har en fäbless för Hanoi Rocks och dess sidoprojekt. Förra året kastade dock bandet in handduken och Peace & Love arrangerade deras sista spelning i Sverige. En av dem som gick sin egen väg var Michael Monroe och nu är det dags för honom att visa vad han går för på Peace & Love 2010. Efter fem soloskivor och en uppsjö av olika artistsamarbeten är Michael Monroe här för att stanna och visa upp sina färdigheter i de olika instrument han hanterar.

Mikael Wiehe är proggens, vismusikens och kanske den politiska musikrörelsens största ikon. Det startade med det gamla 60-talsbandet The Mockers, och utvecklades sedan till Hoola Bandoola Band. De senaste åren har Wiehe bland annat tolkat Dylan, spelat på de flesta platserna i Sverige och framförallt fortsatt med sin politiska vismusik.

Det finska power-metalbandet Sonata Arctica bildades i Kemi 1996 under namnet Tricky Beans men dök snart upp under sitt nuvarande namn. Senaste albumet släpptes 2009 och går under namnet The Days of Grays.

Redan 1987 bildades bandet som 2010 skulle bli en av Peace & Loves grymmaste hårdrocksbokningar. Staden bandet bildades i var Stockholm (trummisen kommer dock från Falun) och namnet är Katatonia. De har genom åren släppt åtta album och turnérat världen över. Vi väntar oss en av festivalens tyngsta metalspelningar.

Den 9 juli 1974 föds en liten gosse i Örebro, några år senare ska han starta ett av Sveriges mest framgångsrika punkband och något senare även stå på egna ben vid sidan av bandet. Bandets namn är Millencolin och gossens namn är Nikola Sarcevic. Efter två soloplattor på engelska är det nu dags att utforska ny mark och den här gången är Nikola aktuell med en ny platta på svenska som släpptes i mars 2010.

I Sverige har han hörts med succélåten ”Svenska hjärtan” samt i Melodifestivalen 2008 och 2009. I Melodifestivalen gick det tyvärr ingen vidare men helt plötsligt så var Lasse Lindh en av de största artisterna i Sydkorea och Lasse flyttade faktiskt även dit ett tag. Nu kommer han tillbaka till Sverige och i sommar visar han var skåpet ska stå.

Från Göteborg kommer Sveriges nya stjärnskott inom electro-soul – Little Dragon. Med José Gonzales flickvän i bandet och med en otrolig hype i USA är de i skrivande stund är bandet ute på en omfattande USA-turné.

Stiko Per Larsson har spelat hos oss ett antal gånger tidigare och i år är inget undantag. Med sin gitarr, personlighet och ljuva stämma kommer han även i sommar att sprida glädje i Borlänge. I fjol kom hans andra platta Kap Farväl. I sommar blir det även antagligen en traditionsenlig vandringsturné, där vår hjälte ger sig ut till fots och spelar för mat och husrum.

Oblyg tekno-hiphop som skramlar och smäller på som fn, så väljer han att kalla det själv. Marcus ”Mackan” Price, eller Basutbudet som han kallas när han står på scen är ett fenomen. Basutbudet är synonymt med snabba beats, feta sub-basar, smart och catchig rap. Och allt på svenska. Mackan blev känd som en av rapparna i bandet Fattaru.

Hon har, enligt Neil Young, skrivit en av världens bästa anti-krigslåtar, gjort musik till TV-serien ”One Tree Hill” och har dessutom en roll i den stenhårda rullen Lilla Jönssonligan & Stjärnkuppen. Trots alla dessa meriter har du kanske inte hört talas om Edith Backlund? I och med senaste skivsläppet Death by Honey, producerad av självaste Pär Wiksten från Wannadies, bevisar Edith Backlund att hon verkligen är en artist att hålla koll på.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Det ni ser är lite av mina olika utstyrslar samt konserten på Berns med La Roux och ingen mindre än Elly Jacksson!(!) Och tro mig, att komma så nära en sådan inspirerande person är helt galet. Magiskt! Något jag verkligen kan rekommendera. Och som ni ser är hon lika häftig som vanligt…

Rekommenderade shoppingställen efter den här resan är….
Beyond Retro, Drottninggatan
Myrorna, Adolf Fredriks Kyrkogata
Weekday, Drottninggatan

Och skulle man bli hungrig så är Sandy’s ett helt otroligt ställe att stanna till vid för att antingen fika eller äta en god sallad. Sjukt trevlig personal dessutom! Ni hittar serveringen på Drottninggatan 73…

Regissören Armando Iannucci har aldrig gjort en långfilm förut men är en veteran inom den engelska tv-komedin. Han har varit med och skapat klassiker som The Day Today, I’m Alan Partridge och The Thick of It. In the Loop sitter ihop med den senaste av dessa och flera av skådespelarna repriserar sina roller. Filmen utspelar sig i det politiska maktspelet bakom ridåerna i upptakten till en invasion av ett namnlöst land i mellanöstern. Simon Foster (Tom Hollander) är en brittisk minister som efter några mindre genomtänkta uttalanden blir en bricka i den smutsiga kampen mellan amerikanska politiker som är både för och emot kriget.

Han får också problem med den brittiske premiärministerns ursinnige pressekreterare Malcolm Tucker (Peter Capaldi). Capaldi är filmens stora stjärna och det finns en pervers njutning av att sitta och vänta på hans nästa utbrott och de medföljande svordomarna som är så nyskapande att de är värda en egen bok. Även Hollander är utmärkt som den ambitiöse men hopplöst odugliga ministern. Tråkigare är dock att James Gandolfini är tämligen slätstruken som amerikansk general. In the Loop är fantastiskt rolig men som politisk satir är den inte så effektiv, Iannucci är mer intresserad att skämta om politiker som människor än att skämta om deras politiska idéer.

Betyg: 4 av 5

Hej Lenny! Hej Leslie! Hej alla som läser! Och hej på Mattias! Hej knekt! Idag är det måndag och alltså dags för en ny spotify playlist. Förra veckan listade vi ett gäng sköna covers som vi gillar. Och det för oss inte helt osökt in på den här veckans tema, som fick bli typ det motsatta.

Tema: Lite original..

Vilken har du hört först? Covern eller originalet. I flera fall har covers blivit mycket större än sina original, och så kan det hända att man inte ens vet om att covern är en cover. Det är förstås lite av en generationsfråga om man lyssnat på Elvis eller Pet Shop Boys. Ibland är covern bättre. Ibland är den sämre. Ibland undrar man hur fan de tänkte. I vilket fall är det alltid kul att ha hört originalet, så därför har vi pusslat ihop veckans lista. Vissa av låtarna kanske är självklara för dig, men några överraskningar kan det bli!

Veckans playlist
1. It’s my life – Talk Talk
2. Gonde Daddy Gone - Violent Femmes
3. Tainted Love – Gloria Jones
4. Everybody Needs Somebody To Love – Solomon Burke
5. All By Myself - Eric Carmen
6. Car Wash – Rose Royce
7. American Pie - Don McLean
8. Video Killed The Radio Star - The Buggles
9. Mad World – Tears For Fears
10. Respect - Otis Reeding
11. I Will Always Love You – Dolly Parton
12. A Change Is Gonna Come – Sam Cooke
13. Cocaine - J.J. Cale
14. Cats In The Cradle - Harry Chapin
15. American Woman - The Guess who
16. Whiskey In The Jar – Thin Lizzy
17. Always On My Mind – Elvis Presley
18. Hallelujah - Leonard Cohen
19. Love Hurts – The Everly Brothers
20. Without You – Harry Nilsson

(Det är lite blodrester kvar då fotot togs när den precis vart klar).

Jag påstår inte att Scorseses film är jättedålig men gemfört med sin asiatiska storebror är den väldigt blek. Filmen blir inte lika originell och spännande om man sett en bättre version tidigare.  Det var också en skymf mot Scorsese själv att han vann sin regi Oscar för en cover istället för en av sina rättmätiga klassiker. The Departed är en stressad och förenklad nyversion med påklistrade irländska stereotyper i huvudrollerna. 

7 – Black Hawk Down

Har någon film haft ett bättre placerat releasedatum än Ridley Scotts överlånga hyllning av amerikansk godhet. Efter 9/11 fick biopubliken chansen att jubla till en våldsam slakt av somaliska muslimer och de behövde inte må dåligt över det. Men det är inte de felaktiga historiska och politiskt punkterna som är filmens största brist. Jag kan inte förstå hur 2,5 timmar av konstant maskingevärsskjutande kan vara antingen dramatiskt eller underhållande.

Det är genant att en film som den här ligger på 85:e plats på topplistan på imdb.com. Clintan spelar en rasistisk veteran som är mer komisk än obehaglig när han spottar ur sig rasistiska glopord. Det hade varit okej om det vore en dålig komedi men nu försöker man klistra på ett dramatiskt och hjältemodigt slut faller hela filmen platt. Skådespeleriet är dessutom väldigt dåligt rakt över.

9 - Full Metal Jacket

Stanley Kubricks film på listan anses av många som en klassiker, första halvan av filmen håller vad den lovar. Träningsscenerna för militärerna är mycket bra, problemet är att filmens två intressantaste karaktärer försvinner halvägs in. Men när vi förflyttas till Vietnam (egentligen England på grund utav Kubricks flygrädsla) faller filmen ihop som ett korthus, oinspirerande miljöer, skådespelare och actionscener gör den andra halvan dödligt tråkig.

Jag såg nyligen en intressant jämförelse. Svenska filmen Varg versus No country for old men (NCFOM). Två bra ”slice of life”-filmer men där den senare är ett antal snäpp bättre. I själva verket skulle vilken svensk film som helst kunna användas i jämförelsen men Varg är ett av de tydligaste exemplen. Jämförelsen handlade om ljuddesign.

För er som inte sett Varg: http://www.youtube.com/watch?v=vHtwVIK2_jg

För er som inte sett NCFOM: http://www.youtube.com/watch?v=YBqmKSAHc6w

Har ni sett bägge filmerna kanske ni kan dra er till minnes att Varg utspelar sig i Norrland. I ett kargt landskap där man utnyttjar vyerna och tystnaden för att ge ett så ödsligt intryck som möjligt. Det samma gäller för NCFOM förutom att den utspelar sig i USA. Skillnaden i ljuddesign är enorm. Till den senare filmens fördel. I NCFOM kan man ofta följa någon dövstum karaktär i flera minuter utan att ett ord sägs. Stämningen skapas inte bara av de ödsliga obeboeliga vidderna utan också av det extremt varierade ljudet från vinden. Vi tänker inte på det eftersom det är så självklart. Så naturligt.

I Varg råder nästan studiotystnad i samma situationer. Eller så används bara ett slags vindljud. Då känns det heller inte lika verkligt. Man kan inte sätta fingret på det men något är fel. I en scen sitter Peter Stormares karaktär i ett kök. Tystnad råder. Ingen kyl brummar, ingen klocka tickar och ingen vind hörs från utsidan. Det är knappast normalt och därför känns det fel. Så kan nästan alla svenska filmer beskrivas. Ingen större vikt läggs på ljuddesign.

I jämförelsen läggs stor skuld på teatern. Där regissörerna fostras och där ljud är ganska lågprioriterat. Vilket är förståeligt men då ska steget från teater- till filmskapande inte vara lika enkelt och självklart framöver. En film står och faller inte med dålig ljuddesign men filmupplevelsen skulle bli större än vad vi tror om svenska filmskapare lade ner mer tid på ljuddesign.

/Jocke B

Vi skulle vilja veta vad B-SOCIAL SERVICES är för någonting?

M: Ja det är vi, that’s it!

Hur länge har B-SOCIAL SERVICES funnits?

M: Det är jättenytt. Maskinen var det första vi gjorde. Det var i sammarbete med S2, som en gemensam bokning. Vi väl haft nån tanke om att köra igång nån form av klubb tillsammans och vi har jobbat ihop några gånger tidigare.

Efter att ha bott i Borlänge nu i två år har man ju sett er båda rätt mycket, och det känns som att ni är några av dem som gör mest i den här stan.

T: Ja vi vill ju ha roligt, och såklart att andra har roligt.
M: Tyson jobbade ju på Rockhouse tidigare och det var väl där vi träffades först.

Hur kom B-SOCIAL SERVICES till då?

T: Ja det är nog bara att vi har funnit varandra. Det finns nog inte så många som är som Mackan, och inte som mig heller kanske.
M: Tyson gillar reggae och även dansmusik, och jag är väl vice versa..
T: Vi möts vid ”New Order” kan man säga. Det gillar båda två.
M: Tanken med B-SOCIAL SERVICES är att det ska vara en klubb för elektronisk musik och så får vi se vart det går. Det hänger på ekonomi,publik och vad folk vill ha.

Vad är det svåraste med att göra klubb?

T: Det är att få folk att komma dit. Vilket ju är det viktigaste.
M: Ja att få folk att fatta att det här kan faktiskt vara roligt.

Är det svårare att ha klubb i en mindre stad än typ stockholm?

T: Nej det är lika svårt där, eller svårare. För man känner mer folk här.
M: Man vet vilka personer man ska vända sig till, och ungefär vad de gillar för musik.

Vad kan vi se fram emot från er framöver då?

M: Ja det är ju då Housewives nu på fredag och så ska vi ha en ”Sound Clash”.
T: Battle mellan lokala DJ’s från Falun och Borlänge.
M: Vi får se vad det eventet kommer att heta i slutändan. Tanken är att få igång folk. Det ska vara kul och spännande.

Hur länge har ni känt till Housewives?

M: Jag har en ganska lång historia med dom. I och med att jag har varit med och bokat akter för Peace & Love, och Housewives var en av mina första bokningar. Vi körde en electronicagrej på Bolanche 2008 och då sprängde vi i princip Bolanche när de körde på samma scen som Kleerup. Sen har jag även haft med dom att göra och gjort klubb i Falun. Så vi börjar bli ganska bekanta med varandra. Vi snackar tyska och jag kollar Sanna när det gäller tyskalektioner.

Är det Sanna som bor i Berlin?

M: Ja, Sanna bor i Berlin, och Adeline är påväg till London.

Har ni varit på deras klubb nån gång?

M: Jag har inte varit det faktiskt. Jag har inte träffat dem i Stockholm.
T: Jag har nog varit det, men utan att vetat om det. För jag har inte lyssnat så mycket på electro. Men jag har varit i klubblivet i Stockholm ganska länge, men kanske inte just för dom.

Kan ni tänka er att köra B-SOCIAL SERVICES även utanför Borlänge?

T: Absolut
M: Helt klart. Vi kan bli hur stora som helst.
T: Vi känner ju folk i Stockholm så där finns det ju möjligheter att göra saker.
M: Där kan man ju vara mer radikal. Det är bara att titta på vad som bokas nu för tiden i Stockholm, technoakter och så. Det är det som är fördelen. Men det behöver hända mer där också, så det vore verkligen kul att bli en del utav det.

Vad är era häftigaste klubbminne från den här stan?

T: Det är nog för mig första reggieklubben tror jag, på Rockhouse, när det var 270 pers. Det var helt fullt och det hade aldrig vart så mycket folk förut. Jag stod längst bak och grät för att det var så roligt. Det var Kultiration som spelade den gången. Och det var i den lokalen där det innan alltid var tomt eller slagsmål.

Och Martin, vad är ditt häftigaste klubbminne då?

M: Dels så är det första gången jag jobbade med Tyson, då på den där reggeagklubben. Jag har nog aldrig haft så kul som när jag stod där i baren. Det var i höstas. Klubb Ohm har har också vart några av mina roligaste kväller. Man har typ inte fattat att man är i Borlänge.
Senast var väl i fredags på klubb Rocksteady som vi hade på Wasabryggeriet. Då kände jag verkligen att det finns ett hopp för Borlänge liksom.
T: När klockan är ett på natten och man knappt kommer ihåg att man är på jobbet för att man har så jävla roligt. Då är det härligt!

Tack Martin och Michael för att ni tog er tid! Det var väldigt trevligt att få prata med de här killarna och lära känna dem. De är fulla av engagemang och vilja och dessutom jäkligt hyggliga. Så om du har schyssta idéer eller skills och känner att du vill vara med och styra upp en klubb, tveka inte att snacka med Martin och Michael. Om ni vill ha koll på vad B-SOCIAL SERVICE ställer till med framöver så rekommenderar vi att kolla in deras facebookgrupp eller hemsida.

Och slutligen, B-SOCIAL SERVICES Topp 3 drömbokningar!

Martin Moral
1. Faithless
2. Chemical Brothers
3. DJ Surgeon

Tyson
1. 24:hours
2. Dandy Digital
3. Kornel Kovacs