Roadshow

Falun                             Onsdagen den 26 maj,    Stora Torget, Estraden, tid: 12.00-18.00
Mora                              Torsdagen den 27 maj,    Kyrkogatan, tid: 16.00-20.00
Rättvik                           Fredagen den 28 maj,    Storgatan, tid: 14.00-18.00
Borlänge C.                   Lördagen den 29 maj,    Jussi Björlings Torg, tid: 11.00-16.00
Kupolen                         Söndagen den 30 maj,    Norra Entrén, tid: 12.00-17.00

Vi syns!

Banden som kommer att spela är:

Ozzy the Coverband
2005 vann de Sweden Rock Tribute och är ett av Sveriges absolut bästa tributeband. Look-a-like som heter duga! Räkna med en mängd Ozzy-hits och en mycket underhållande show.
Mer info: www.myspace.com/ozzythecoverband1

Kiss Alive
Borlängebandet som gör en fenomenal Kiss Tribute show . Det låter äkta och det ser äkta ut! När man ser dom på scenen är det lätt att drömma sig bort och nästan luras att det är originalet man ser. Grymt bra helt enkelt!

W2
W2 är bandet som tolkar U2 på ett föredömligt sätt. W2 har spelat U2 låtar i över 15 år! Repertoaren sträcker sig från första till sista skivan. Sångaren deltog bland annat i TV4´s Sikta mot stjärnorna som Bono. Bandet har även de deltagit i Sweden Rock Tribute och gått till final ett flertal år men ännu inte lyckats vinna! Här är det också mycket hög likhet både utseendemässigt och musikaliskt.
Mer info: www.w2live.se

Billy
Billy går år 2010 in på sjunde året som Sveriges Gyllene Tider show no.1. Billy tillhör ett av de mest anlitade tributebanden i landet. Året om turnerar man land och rike runt, på såväl stora stadsfestivaler som mindre nattklubbar, och för stolt Gyllene Tider arvet vidare till en ny publik. Det är en generationsöverskridande show, gammal som ung sjunger med i de välkända låtarna, en gång framförda av Halmstads pärlor. Billy ger alltid 100% och på scen existerar ingen dötid. Billy´s show innehåller alla de stora hitsen.
Mer info: www.billy.se

Ebba Gold
Ebba Gold kommer givetvis att avsluta kvällen med en påkostad show för att verkligen göra jubileumsspelningen till en spelning att minnas som något extra.I vanlig ordning kommer hits från Ebba Grön, Imperiet och Thåström solo att levereras. Ebba Gold kommer att dokumentera konserten med ett antal filmkameror. Tanken är att det ska bli en DVD av det!
Mer info: www.ebbagold.com

Tider och spelordning:
19.00 Billy
19.45 Ozzy the Coverband
20.30 Kiss Alive
21.15 W2
22.00 Ebba Gold

Min favoritfärg är grön. Äpplen är gröna. Jag är allergisk mot äpplen. Perfekt dekoration! Ingen risk att jag vid ett svagt ögonblick sätter i mig dem. När de blir gamla, vilket riktigt gröna superbesprutade äpplen knappt verkar bli låter jag mina gäster gå lös på dem. Jag lägger dem alltid i en glascylinder, det är ju äpplena och deras färg som skall vara dekorationen, inte skålen.

På soffbordet har jag ofta två smalare glascylindrar stående. De fyller jag med godis i någon snygg färg eller nötter. Jag är ingen godisråtta men för att vara på den säkra sidan väljer jag alltid äckligt godis. Lägg lite tanke bakom, ta en färg som kan plocka upp något annat i rummet. Dumle som plockar upp det röda i kuddarna kanske

På pappret går det inte att misslyckas. Värmland, rally, brudar och Leif ”Loffe” Karlsson. Lite snabbt om filmen. Det handlar om Ulla. Hon är veterinärassistent. Vilket innebär en jäkla massa anal-fisting men även bilåkning i snabb takt mellan gårdarna. Sperman får inte gå förlorad. Skit i om Gösta, 88, hamnar på huven i ett tappert försök att hämta posten. En dag anordnas en rallytävling och Ulla ställer upp. Det går bra och sedan ”rullar” det på.

Jag blev besviken på Rallybrudar. Den kändes långt ifrån äkta. Det sägs vara i Torsby som filmen utspelar sig men det finns inga tecken på det. Jo jag kommer från trakten. I en scen påstår Ulla på tvättäkta stockholmska att hon aldrig varit i Stockholm. Det är svårt att tro. Att säga att hon aldrig varit i Stockholm är bara ett av många klantiga försök att få henne framstå som en trovärdig lantis. Men det slår förstås tillbaka och får motsatt effekt. Jag kräver inte att skådisarna ska prata värmländska men de som gör det ska isåfall låta äkta. Det ska inte vara något jäkla halvdant, töntigt parodiförsök. Som karaktären Birgittas farsa. Pinsammare försök får man leta efter. Honom vill jag spöa. Han spär förstås på uppfattningen om att alla värmlänningar är stendumma.

Att det är en svensk film med svensk budget märks. Istället för överblicksbilder på folktäta gator har man valt att göra en massa tråkiga closeups. Allt för att dölja den nutida bebyggelsen som lurar i bakgrunden. Pengar till 60-talsrekvesita var alltså inte prioriterat i budgeten. Jag glömde säga att filmen utspelas på 60-talet. För det gäller att vara på sin vakt. Det kan missuppfattas. Som t.ex i början av filmen när Ulla och hennes pojkvän tittar på bio. En 3D-animerad film om Alhgrens bilar. Pinsam produktplacering förresten. Jag fattade ärligt talat inte vad som hände utan var i flera sekunder övertygad om att det var ett klippfel i produktionen. Det är egentligen filmen i ett nötskal. Klantigt ihopsatt. Tråkiga vinklar. Konstiga situationer som lätt kan missuppfattas. Sabbar Citroen sin egen bil? Är det klokt att berätta för mekanikern att man jökar hans fru efter att man precis lämnat in bilen? Filmen lider också av en skev geografisk uppfattning. Man får lätt för sig att tävlingarna är runt husknuten. När de i själva verket är 20-30 mil bort.

Brist på research är en underdrift. Nu är det en komedi så man kan ha överseende med det mesta men som rallyvetare suckar man djupt när det står klart att alla inblandade i filmskapandet har noll jävla koll. Parkerar man en bil i en snödriva och får se flertalet bilar susa förbi innebär det oftast, nej alltid, att pallen inte är att räkna med. Sedan har filmen lite svårt att placera sig i ett fack. Det är utan tvekan en komedi men vissa scener och händelser känns så jäkla malplacerade. Med alla närgångna scener av spyor och bajsande ko-rektum förs tankarna till internetplågan 2 girls 1 cup. Grova svordomar, våldtäktsförsök och makabra upptäckter blandas också i en härlig mix. Vad är meningen? Det behövs inte. Det är som att låta Svarte-Petter börja antasta Mimmi Mus för att övertyga eventuella tvivlare om att han är bad guy. Det måste finnas mer passande sätt att skapa bråkstakar i en familjekomedi.

Det känns inte som någon tänkt till. Man har bekvämt lutat sig tillbaka mot manuset. Ibland blir det ändå ganska underhållande. Men det är tack vare brudarna, rallyt och Värmland. Knappast regissören.

Betyg: 3 av 5.

Här kommer en sammanfattning av det jag tycker är kul att veta!

1. Du kan använda det som Whiteboard.

Jag frågade om det inte blir så där fult som det brukar på whiteboards. Svaret kan sammanfattas till, nej.

2. Skivan är magnetisk och kan användas som anslagstavla.

3. Många vill ha något roligare stänkskydd än kakel, glas har nästan blivit tråkigt populärt. Emaljen är kanske inte fullt lika snygg men ack så användbar! Jag frågade om den blir ”bulig”, men det blir den inte, men man skall vara medveten om att emaljen inte är lika slät som glas.

4. Lätt att hålla rent. Bara att torka av, inga kakelfogar som samlar skit.

5. Lätt att sätta upp. Har du inte tummen mitt i handen klarar du att smälla upp det. Använd sättlim eller kardborre.

6. Prislapp. Smakar det så kostar det. Ca 3 000 kr per löpmeter, vid 0-60 cm högt. Det går även att få högre skivor men då åker priset upp.

Det behöver inte sitta i köket. Tänk utanför lådan, i tvättstugan, hallen, på kontoret, i garaget eller i barnens rum kanske?!

Det finns ett antal färger att välja bland. Vi testade den vitaste färgen mot en vit lucka och de fungerade riktigt bra ihop färgmässigt. Är du petnoga (som jag) finns det färgprover att beställa hem för typ 25 kr/st.

På Enamellos hemsida hittar du mer information och inspiration. Där står även återförsäljarna.

Det är lite svårt att erkänna men visst har det hänt både två och tre gånger. Dock inte på senare tid. Jag har nämligen utvecklat något slags sjätte sinne för tragic endings. Jag ser helt enkelt inte filmer som slutar sorgligt. Titanic är bara en av många snyftare som gått mig förbi. Visserligen har jag sett delar av Titanic från och till men aldrig hela på en gång. Ett skitbra sätt att slippa klumphals eftersom man tappar den röda tråden. När Jack inte orkar längre, släpper taget om sina kära Rose och försvinner ner i det svarta djupet sitter jag belåtet och smuttar på min öl.

Jag har också skapat ett sorts inbillat ointresse för filmer som slutar olyckligt. Braveheart är ett exempel på det. En utmärkt film, mycket blod och stora slag men p.g.a. slutet har jag förpassat den till botten på min ”vill-se-igen”-lista.

Skulle det hända att jag mot min vilja måste se en snyftare är jag noga med att hela tiden intala mig att det bara är fiktion. Det händer inte på riktigt.

Jag har helt enkelt blivit bra på att inte gråta till sorgliga filmer på äldre dar.

Men det var nära för några månader sedan. Utan att nämna säsong eller avsnitt kan jag berätta att det var efter ett avsnitt av världens bästa serie – Dexter. Det satte mig helt ur balans. Det kom så oväntat. Det var lika genialt som sorgligt. Men jag spillde inte en tår. Istället fick jag en lättare variant av det stalkers lider av. Det starka begäret att behöva prata, känna och ta på personen, man följt så länge i serien, i verkligheten.

Min tid som stalker blev som tur var inte långvarig. Efter några dagars googlande och youtubande dalade mitt intresse för personen i fråga.

Som liten kom jag och en kompis över en asbra manga-filmserie som hette Silverfang. Den handlade om björnhunden Silverfang som tillsammans med sin husse jagade blodtörstiga grizzlybjörnar. Jag och min kompis kved av förtjusning när Silverfang och hans husse, som hade en skitcool pilbåge, slaktade Nalle Puhs på löpande band. Men till vår förvåning slutade inte filmen lyckligt (den första av fyra). Silverfangs farsa dör i fighten mot den elakaste av alla elaka teddybjörnar – Akakabuto.

Det var förmodligen första gången jag grät floder till en film.

Nu ska jag svara på frågan. Som sagt det var ett tag sedan. Jag följde serien På spaning i New York (NYPD Blue). Andy Sipowicz och Bobby Simone (Jimmy Smits, elaka åklagaren i Dexter) var det oskiljaktliga paret. Trodde jag. I ett avsnitt blir Bobby sjuk, ser ut att klara sig och jag pustar ut. Men så tittar han rakt in i mina ögon och utan ett ord vet både jag och Sipowicz att stunden är kommen. Bilden av Bobby i sjukhussängen har sedan dess etsat sig fast i näthinnan.

*snyft*

Jag tänkte avsluta med en rolig länk. Grät ni i slutet av Sagan om Ringen del 3? I slutet av Tillbaka till framtiden då? Det gör i alla fall den här damen som antagligen inte vet om att hennes man lägger upp klipp på henne när hon gråter till filmer de tittar på tillsammans. Stor underhållning.

Nå, när grät du till en film sist?

Can’t wait for this year’s party! / Ryan http://ryangarrison.com

Ja för visst är det? Känns alltid lika nytt, vårigt och fräscht när det dyker upp i butikerna runt vår. Seglarmodet som aldrig går ur tiden.

Har kikat runt lite och fastnade för Ellos seglarmode.

Cardigan 199:-
Ballerinaskor 199:-
Cardigan 199:-
Sjal 99:-
Munkjacka 199:-
T-shirt 149:-
Seglarsko 399:-
Väska, Esprit 279:-
Topp 99:-
Shorts 199:-
Tygskor 249:-
Chinos 199:-

Visst andas det ljuva 50-tal och Marilyn Monroe om det här?
Passar perfekt nu när vi närmar oss alla hjärtans dag, lite glamour i vardagen.

Bilder från fashiongonerogue

Model: Katharine
Makeup and hair: Marika Särnfält
Brazier by Chantelle that can be purchased at ”My Lady” located in leksand

/ Ryan http://ryangarrison.com